Just när tävlingssäsongen startar så kommer min sista intervju för ett tag. Denna är med vårt landslagspar Annika Billstam (Swe) och Jonn Are Myhren (Nor, och tidigare Ned).

Annika kommer närmast från Uppsala och OK Linné men hon började sin orienteringskarriär i Järfälla OK när hon bodde där under grundskole- och gymnasietiden. Att det blev orientering kan hon tacka sin mor för som sysslade med detta och hon följde med på träningarna. Dock lade Annika ner orienteringssatsningen under flera år innan hon i 25-årsåldern gjorde comeback med besked. (Kanske är det ännu inte för sent för mig att bli landslagslöpare?)

På andra sidan den svensk-norska gränsen i Arendal bodde en gutt som vid 11 års ålder blev meddragen av en kompis till en orienteringsträning hos IK Grane. Där blev han fast för en tid innan han sedan sprang för Bäkkelaget och nu senast SNO.

Både Annika och Jonn är orienterare på halvtid. Eller snarare ska man väl säga att de arbetar halvtid och är heltidsorienterare? Annika är utbildad sjukgymnast i botten men kommer nu att jobba resterande halvtid på Lidingöloppet som projektledare. Här närmast är Ultra 50K hennes skötebarn och som en insider på Lidingöloppet kan jag säga att det verkar gå bra! Jonn doktorerar på halvtid på KTH, vilket enligt honom är en perfekt kombination med just en heltidssatsning på orienteringen. När de inte arbetar eller orienterar så har de förhoppningsvis tid över till övriga intresen såsom att ”bada(utomhus), laga god mat (och äta upp den), se på film o fota” samt gå på ” heftige ekspedisjoner i urört villmark”.

Varför de bägge tu valde att byta klubb till IFK Lidingö har både med orientering, jobb och kärlek att göra. I dagsläget bor Annika i Uppsala och Jonn i Södertälje och vad ligger inte mitt emellan om inte Stockholm och Lidingö. Senare i vår kommer paret att flytta till ön och kommer då få slippa mycket av sitt pendlande och kan även fokusera mer på sin träning. JM: ”Lidingö gir meg muligheten til å satse hardere” AB:”Sveriges roligaste klubb! Jag vill utvecklas ytterligare som elitorienterare och de förutsättningarna upplever jag att Lidingö har med sin uttalade elitsatsning samt starka ledarorganisation. Det geografiska läget möjliggör också för Jonn att kunna avsluta sin doktorandutbildning i kombination med sin elitsatsning.”


Annikas meritlista:
VM-silver på stafetten 2007.
5:a på medeldistans vid öppna NoM 2007.

Jon Ares meritlista:
6:e plats på medeldistansen VM 2006
2 guld på Tiomila
13 plats på skid-NM


Annikas bästa orienteringsminne är från när hon 2003 vann SM-guld på stafetten med Lina Bäckström och Rebecka Österberg i OK Linné. Jonn vill hellre drömma sig tillbaka till VM i Ukraina.
Men när det gäller att blicka framåt så har de båda som kortsiktigt mål medeldistansen på VM i Tjeckien 2008 och på lång sikt VM i Trondheim 2010. Annika lägger även till klubbkavlarna 10-mila i Rosersberg, Venela och SM-stafetten. Vidare vill hon utvecklas fysiskt i löpning på väg och stig.

På min fråga om deras styrkor samt svagheter som orienterare så nämner Jonn att han är bra på kurvorientering men en dålig väglöpare. Blivande sambon nämner som sina styrkor att hon är stark tekniskt, taktiskt samt fysiskt i tung krävande terräng.

Jonn Are och Annika har alltså något gemensamt att träna på; den snabba stig- och väglöpningen. Men det räknas inte direkt in i favoritträningen som enligt Annika är kontrollplock och”tennis-ol” och för Jonn ol-intervaller. Helst orienterar Annika i detaljerad nordisk terräng och särskilt vid Lunsen utanför Uppsala. Från Jonn fick jag en hel lista med hans favoritplatser:
1. Langedrag, Tunhovd, Norge
2. Peguerinos, Spania
3. Puy de Dome, Clermont Ferrand, Frankrike
Utifrån Annikas beskrivning av sina styrkor kan man nästan gissa sig till att hon föredrar kuperat över flack terräng. Jonn vill dock inte välja utan hävdar att ”får man tilstrekkelig tid til forberedelser kan man klare det meste” vilket är en underbart positiv attityd enligt mig.

Båda parterna väljer medel som sin favoritdistans och sista sträckan på stafetterna, men Annika föredrar dag när Jonn väljer natt. Hur det hänger ihop med sista sträckan och natt för Jonn återstår att se om det går att kombinera i någon stafett…

Så till de obligatoriska säckafrågorna för att se om de platsar in i stugan:
Röd eller gul saft?: Vatten (AB), gul (JM).
Gemensam eller uppdelad bastu?: Gemensam (båda  )
Favoritmat på säckaträningarna: Hoppas på italienskt eller indiskt! (AB), italiensk (JM).
- det kanske är dags att flyga in Giacomos mamma som konstant kock?!

Jag kan inte tycka annat än att det är synd att paret inte var med i klubben här om året när vi på Halikko Viesti hade cirkustema när jag läser hör deras oanade talanger. Annika är nämligen en fena på att gå på styltor och rocka rockring och Jonn kan hetta upp stämningen genom att gå på glödande kol och sluka eld! Jag ser fram emot framtida tillställningar.

Genom denna intervju har jag fått lära mej ett nytt ord. Annikas favorituttryck för tillfället är nämligen ”slappfisk” vilket är norsk slang och kan användas vid beskrivning av känslan man får i kroppen mot slutet av ett träningsläger. En känsla som jag önskar er alla läsare! Och när ni träffar Jonn Are så häng med om ni kanske hör honom yttra en för honom vanlig mening:
”E de inte dags för et riktigt långpass?”

Vid tangentbordet: AnnaT
(som får se om jag hänger med på ett långpass men om jag nu skall göra min comeback vid 25 så bör jag väl det…)