Hoppa till sidans innehåll

10mila - Sträcka för sträcka

08 MAJ 2012 14:44
Läs förstalagslöparnas upplevelser från deras 10milasträcka. Artikeln uppdateras med 1-2 sträckor varje dag.
  • Skapad: 08 MAJ 2012 14:44

Herrlaget - placering 6:

10mila_2012_herrar

 

Sträcka 1 - Nicolas Simonin

GPS-rutt sträcka 1

Tiomila 2012 var äntligen här. Det har alltid varit ett dröm sedan jag fick läsa om tiomila för första gången och de senaste 2-3 åren ett mål att springa i ett stor nordisk lag på denna underbara stafett. När det väl blev klart att jag skulle springa var det många tankar som flög omkring. Första sträcka är en stäcka som jag gillar och brukar kunna hantera ganska bra. Jag gillar stressen man får både själv och känslan av stress från dom andra löpare runt om. Man behöver också pressa kroppen hela vägen men samtidigt ta många lugna beslut för att lyckas. 
 
Jag visste att det skulle vara en ordenligt smäll från startskottet. Jag kan lugnt säga att jag hörde inget de första 100m och det var kanske på grund av detta. Starten gick fort men jag lyckades vara långt upp i början. Det ändrades snabbt när jag såg att jag hade den längsta gaffel till ettan. Det här gjorde att jag kom ut på åkern till tvåan kanske 1:30 bak. Jag sa till mig själv att istället för att ge allt för att jaga ikapp, det var bättre att inte tappa mer tid på grund av bommar vid kontroller, så jag hade full fokus på min egen orientering. Det verkade funka eftersom det kändes som jag började täppa luckan. Det var inte tills klungan hade delat upp sig på den första långsträcka som jag verkligen kunde komma ikapp och se den främsta lampan i skogen. Samtidigt visste man att det var minst en till klunga som sprang ett annan vägval till den 7e kontroll.
 
När vi väl kom ihop igen vi var fortfarande en jättestor grupp i täten. Nu såg man att vi skulle ner i det riktigt svåra området och jag ville verkligen inte missa där nere för om man gjorde någon bom då skulle tiden rinna iväg snabbt. Jag hade bra koll genom denna del av banan. Men när båda gafflingar skulle komma ihop igen var det för många löpare för de SI-enheterna som låg vid den 12e kontroll. Det gjorde att jag fick använda en fin blandning av min irländska ''fighting spirit'' och Stockholmspondus för att kom ut snabbt. Tack vare denna kontroll var jag nu i den absolut täten av Tiomila. Men det var inte förrän till en presskontroll ett par kilometer senare vi hörde orden ''det här är tätklungan''. Nu när det var bara ett par kontroller kvar började tankar krypa in att jag kunde vara först in, men samtidigt kom tankar om att mitt lag väntade på mig i mål och vi behövde bara ha mig i täten. Det visade sig att det hade varit svårt när några hade en fin gaffel och kom nästan loss. Då fick jag gå upp och kämpa bara får att komma ikapp deras lampor igen för att skicka ut Hedman i en bra placering.  

Jag vill tacka alla de tränare och ledare som hjälpte oss under natten. Ni vet vilka ni är. Ni alla gör våra jobb så mycket lättare och kan känna er en del av vår prestation. Nu kör vi mot jukola där vi ska gör vår bästa att förbättra helgens fina resultat!!

10milanick

 

Sträcka 2 - Anders Hedman

GPS-rutt sträcka 2

Jag fick beskedet i början av veckan att jag hade blivit uttagen på sträcka 2 i vårt andra lag och var grymt taggad för uppgiften. Efter lite funderande hade jag bestämt mig för att vara väldigt offensiv och helt göra mitt eget lopp från startpunkten. Fyra timmar innan jag skulle ut fick jag beskedet att Chrille kände sig lite hängig och att vi två skulle byta lag, jag skulle springa samma sträcka men i första laget. Nervositeten kom direkt och tankarna började gå. Hur ska jag nu lägga upp taktiken? Bestämde mig för att behålla min offensiva inställning.
 
Det blen en tajt första sträcka och jag fick gå ut som 16e, 32 sekunder efter täten. Nick hade gjort ett grymt jobb! Körde mitt lopp från start och det var otroligt mycket lampor i början men smög in till min gaffel och stämplade först på den. Iväg mot tvåan och över ett gärde, ingen före mig. Såg dock en annan klunga som valt ett annat vägval. Härligt att styra Tiomila men en liten miss på 3an gjorde att jag hamnade bak i klungan igen. Höll mig sedan där och försökte utnyttja alla andra lag så mycket som möjligt utan att själv släppa orienteringen. Hade svårt att förstå hur jag låg till då det var en hel del lag med i klungan men antog att jag borde ligga ganska långt fram eftersom klungan mest bestod av topplag. In mot förvarningen hör jag att speakern pratar om att dom första är på väg in mot mål, jag är med. Växlar som 19e, 37 sekunder efter täten, med en stor lättnad och tomhet.
 
Ett stort beslut av Chrille att gå ner i andra laget när han inte kände sig riktigt kry. Jag hoppas han känner sig lika delaktig i lagets prestation som jag. Vår 6e placering är lika mycket din! Tack alla som gör 10-mila till årets höjdpunkt!

Sträcka 3 - Anders Carlsson

GPS-rutt sträcka 3

Först och främst vill jag tacka alla klubbkamrater och ledare i IFK Lidingö för en grymt kul helg i Östergötland! Och gubbarna i laget, vilket sätt alla löpte stafett på, som bidrog till det fina resultatet!
Jag hade en riktigt bra känsla i kroppen innan start. På uppvärmningen kunde jag springa och bara le, var riktigt sugen på att få komma ut i skogen och ta mig an utmaningen. Ganska stor skillnad från fjolårets lopp då jag va betydligt mer osäker på min uppgift och ganska nervös. Nu behövde jag inte va osäker, jag visste hur jag stod mig mot konkurrenterna och vad som skulle krävas.


Jag öppnade riktigt bra, fick mina kontroller klockrent och kände att jag hade full kontroll. Jag försökte pressa mig hårt fysiskt för att kunna ”vila” upp mig i de mer tekniska delarna av banan som senare skulle komma. Tydligen hade jag bra fart i benen och var först vid radio ett. Nu skulle jag bara taggat ner lite, sett mig över axeln och uppfattat det själv. Istället fortsatte jag att köra på och stressade fram ett misstag som gjorde att hela klungan gled förbi mig. Det va riktigt tungt mentalt att se klungan gå förbi och att inte kunna gå ikapp och få kontakt. Försökte fokusera på mitt, tog bra vägval på efterföljande långsträcka, genomförde det dock inte bra och gjorde ytterligare ett misstag på ca minuten. Nu va det riktigt tungt mentalt och jag var helt ensam, svårt att hålla de negativa tankarna borta. Jag orienterade dock bra och när jag började närma mig kontrollen så kommer hela klungan med topp-lag från vänster, vilka också har missat. Vilken jävla berg- och dalbana, från att typ kännas som skit till att återigen va med i draget! Jag tänkte fråga Ola M ”Is this the lead” med fransk accent, tänkte dock att folk skull tycka att jag va heeelt dum i huvudet så nöjde mig med ett – är detta täten? Han var osäker men trodde det. Dock låg många starka lag i klungan, Halden, SNO, Järla, KOK, mm. Så kändes rätt tryggt i vilket fall.
Tyckte det gick rätt långsamt i klungan men lade mig inte längst fram direkt för att få återhämta mig lite mentalt och komma in i flytet. På nästkommande långsträcka gick jag upp i tät. Hade riktigt fin kontroll och drog sedan klungan genom min gaffel, den va kanske lite långsammare och fick löpa ikapp när gafflingarna gick ihop igen. Sedan rullade det på fram mot mål vi plockade våra kontroller men jag försökte att alltid va aktiv och ha kontroll. Kände mig stark mot slutet och försökte gå hårt för att va först in J Tyvärr var ju inte vår klunga först men slet på hårt för att hålla Järlas rygg fram till planket så att Fille skulle gå ut bra med Olle. Tråkigt att det är ett helt åt kvar till nästa 10-mila, men då är vi ett helt år bättre också. Bästa svenska lag 2013?!

 

Sträcka 4 - Filip Dahlgren

GPS-rutt sträcka 4

På måndagen i veckan före 10Mila ringde Thomas och meddelade att jag genomfört helgens Silva League långdistans så bra att det skulle bli ytterliggare en långdistans för mig på 10Mila. Jag frågade om det skulle bli i dagljus eller mörker. Pannlampa kan va bra att ha, svarade Thomas. Det kom lite som en överraskning att jag blev tilldelad sträcka fyra. Jag hade tidigare under vintern och våren tränat en del natt-o men efter samtal med UK och att jag löpte en dagsträcka på Stigtomtakavlen så trodde jag att det även på 10Mila skulle bli en dagsträcka, så under april blev det endast två pass med lampa. Men som sagt fick jag reda på beslutet på måndagen och hade därför hela veckan på mig att få in några sista natt-pass, trodde jag. En långdragen förkylning gjorde att jag från Silva League långdistansen på lördagen helgen innan tvingades vila och kunde köra första riktiga träningspasset på fredagen, dagen före 10Mila!


Uppladdningen i kombination av sjukdom + bristande natt-o-träning gjorde att självförtroendet inför uppgiften, att genomföra 17,5 km orientering mitt i natten, inte var den bästa. Efter lite diskussion med coach Furu och ett stark stöd av övriga löpare i laget, efter jag förklarat läget, gjorde att jag kände mig lite mer trygg inför min sträcka, dock var jag riktigt nervös, jag ville inte på nått sätt svika min lagkamrater med en dåligt genomförd sträcka.


På eftermiddagen och kvällen gjorde jag en sista genomgång av olika situationer som kunde uppstå under loppet och jag började med skräckblandad förtjusning se fram emot uppgiften! Stafetten startade helt enligt plan med en iskall och perfekt inledning av Nick. Hedman och Carlsson fortsatte i samma goda stil och det verkar som dom inte gjort annat än sprungit i täten på 10Mila förut, det var riktigt inspirerande att se.
Jag fick gå ut i ett väldigt bra läge, ett 10-tal sekunder efter Olle Boström, Järla, och även tillsammans med flera andra topptippade lag. Vi hade ett par minuter upp till ledande Linné och även Delta och Pan-Kristianstad som gått ut lite före. Inledningsvis var tempot otroligt högt och efter att försökt att få till en bra vikning av den något stora kartan så upptäckte jag att det var tjurrusning ut från startpunkten, Olle satte högsta fart. Jag tänkte att jag ska inte släppa bara för jag ska läsa kartan, det är ju faktiskt en rak bana, så dom andra får sköta jobbet till första. Men lita aldrig på någon annan än dig själv för rätt som det var stod vi där som ett gäng bortkomna småbarn och lekte fyrtorn. Misstaget rättades till ganska snart men till kontroll nr 2 fortsatte det i samma dålig stil, fullt ös medvetslös och ca 1 min misstag igen. Olle Boström visade såhär långt inte samma klass som på förra årets "Långa Natt" och jag tänkte att nu är det hög tid att  ta sitt ansvar. Vi bjöd också in Halden SK till deras seger här då de knöt kontakt med vår grupp efter att de gått ut på sträcka ca 2 min efter oss. Nu löste dom biljett och klev på tåget.


Efter att hittat framförhållningen i min orientering som blev det några mer löpbetonade sträckor och tempot var fortsatt riktigt högt, Olle B verkade verkligen vilja spräcka fältet! Sen var det dags för den första långsträckan på banan och jag konstaterade att vi kanske inte tog det optimala vägvalet inledningsvis men ändå helt OK. Tempot blev nu något lägre då vi gick in i en annan terräng typ, lite tyngre och mer tekniskt än inledningen på banan. Jag försökte vara aktiv och optimera min löpväg i skogen och in till kontrollen la jag mig först för att verkligen vara säker på att inga misstag skulle ske. Jag fortsatte att ligga först ytterliggare ett par kontroller men märkte att jag inte tränat tillräckligt med natt för att var helt trygg i min natt-teknik, så istället lade jag mig en bit ner i ledet och övervakade orienteringen. Jag tog en snabb titt på klockan, tyckte vi hållit på ett tag, men såg till min förvåning att den tickade på 44 min. Bara 1 h kvar, det här kan bli en lång natt tänkte jag...
Strax därefter fångade vi in Delta och Pan och en långsträcka senare så såg vi även ryggen på Jan Troeng i Linné. Tempot skruvades upp och som ett brev på posten kom en bom men även Linné gjorde detsamma och nu var täten infångad, skönt! Jag tyckte jag fortsatt hade bra tryck i benen även om dom började kännas aningen tunga. Efter att ha avverkat lite drygt 2/3 av banan så började tempot undan för undan bli högre och vår grupp började långsamt dras ut, flera gånger upptäckte jag att personen framför mig för ett ögonblick sackat lite och avståndet fram till tät blivit oroväckande stort. Ett par kilometer med ganska ryckig löpning och ett riktigt högt tempo gjorde att min ork snabbt, snabbt försvann, benen blev bly. Magen var inte heller den med denna natt utan var en hård, tung klump. Jag försökte kriga på och insåg att det nu inte var långt kvar av sträckan, bara att bita ihop, vi är i tät på 10! Efter en lite sämre kontrolltagning av täten i gruppen så samlades fältet ihop och nu återstod in mer än ca 2 km. När vi för ett kort tillfälle kom ut på en väg så var det vild kubbning! Jag tryckte på det som fanns men benen var helt döda och jag försökte pendla på med armarna i hopp om att benen kanske skulle hänga på... På väg på 3 sista gör klungan ett litet misstag och blir stillastående i den diffusa sluttningen. Jag kollar kartan och tycker kontrollen ska ligga mer åt vänster, vänder huvudet och ser snabbt stenen och löper dit och stämplar, jag är i tät på långa natten, fett! Trött och tung snubblar jag framåt i leran och väljer att löpa på skrå mot näst sista. Dåligt beslut visar det sig då klungan går rakt över höjden och passerar mig. Jag ser att jag tappat på mitt vägval och tänker bara: Kriga för att ge Hasse häng på täten! Sluggar mig uppför höjden till förvarningen och sen släpper på det som finns kvar i benen mot sista kontrollen. Upploppet går snabbare och smärtfriare än jag tänkt, adrenalinet pumpar. Växlar ut Hasse på placering 9, 27 sekunder efter täten. Det här kommer bli kul, tänker jag!

Stort tack till alla ledare som är med och cochar och servar oss löpare på alla tänkbara sätt, före och efter loppen!

 

Sträcka 5 - Hans Olof Amblie

GPS-rutt sträcka 5

 

Sträcka 6 - Niklas Serrander

GPS-rutt sträcka 6

Vaknar i rummet med ett ryck, klockan är 00.00 och Hasse smyger fram till mig och säger, Carlsson gick ut på sin sträcka och direkt upp i ledningen. Enligt mig var det ett suveränt sätt att vakna under 10-mila natten.

Väl ute på TC levererar löpare på löpare innan mig och när Filip är med in i tät på långnatten förstår jag att man kommer få gå ut med dom tunga grabbarna. Rollier, Wingstedt, Norberg och Houvila. Jo det var namn som kändes och jag började fokusera mer och mer på min uppgift och vad jag skulle göra. I växlingsfållan springer jag omkring och känner mig nervös. Jag ska ut, i min debut för min nya klubb i stora stafettsammanhang i täten på sträcka 6. Detta kan ju inte bli annat en kul. Jag har ju tränat för detta tillfälle hela vintern, det är i denna situationen jag vill vara. Hasse kommer in på en 8onde plats med en klunga 2-3 minuter efter Halden och Denseln som gick loss på sträcka 5. Vi löper ut och jag krigar ikapp lagen framför så jag har koll på dom in i skogen, jag plockar den första kontrollen själv eftersom den var gafflad och kommer ut på ett gärde på väg mot kontroll två. Fin känsla och bra start och slappnar av lite för mycket. Går med till fel gaffel och förstår inte alls hur fel jag hamnat, stressen börjar komma men som vi sagt på mötet innan var det bara att ta sig i kragen. Lugna ner sig och gå tillbaka till den senast kända positionen. Efter en miss på cirka 4 minuter lyckas jag läsa in mig och plockar kontrollen. Mycket tankar i huvudet, ”Fan, nu spelar dom säkert upp min miss på TC i en sån j*vla GPS-replay” och ”nu är ju ett framskjuten placering körd –på grund av mig” tills en röst i huvudet säger,”-fokusera Niklas. Du kan det här”

Efter den dåliga inledningen lyckas jag komma in i ”the flow” och plockar kontroll för kontroll och håller i orienteringen bra förutom två stycken små missar på 30 sekunder vardera. Vid fjärde sista kontrollen kommer IFK Göteborg ikapp mig och Järla. Då var det bara ge järnet och se till att skicka ut Skarholt i ett bra läge och framför allt inte själv och gärna utan Järla. Jag biter mig i och växlar på en 10onde placering, 9 minuter efter täten. Som helhet är jag riktigt nöjd med lagets prestationen samt att jag kunde lägga min dåliga inledning bakom mig och orienterare bra efter det.


Sträcka 7 - Anders Skarholt

GPS-rutt sträcka 7

Jag blev riktigt glad när coachen berättade att jag var en av de tio utvalda som skulle få chansen att föra stafettpinnen framåt för Lidingös förstalags vid årets tiomilakavle. Jag skulle få springa den kortaste sträckan av de alla, den ogafflade 7:e sträckan. Även om jag har sprungit "viktigare" sträckor i 10mila tidigare så kände jag mig riktigt nervös, eftersom jag kände mig betydligt sämre förberedd denna gång än tidigare jag har stått bakom kartplanket.

Jag hade inte én specifik taktik inför min sträcka. Jag hade en utgångstaktik, som var att hålla mig nära sträcket, och låta orienteringen styra farten. Men min taktik var flexibel, vilket innebar att jag var beredd att mer eller mindre släppa kontrollen över orienteringen om jag skulle komma tillsammans med löpare som sprang snabbare än jag kunde orientera. Detta är ovanligt för mig, jag brukar ha väldigt svårt för att "råhänga", men det är lättare att göra det om man är förberedd inför ett sådant scenario. Det viktigste var att skicka ut Öystein i så bra position som möjligt.

Killarna före mig gjorde en fantastiskt bra jobb, och Niklas skickade ut mig några sekunder efter Göteborg, och med en viktig ~20sek lucka ner till Järla. Jag var väl medveten om att Järla hade en "löpare" på sin 7:e sträcka och att det var en bra lucka ner till följande lag, så här var det viktigt att inte släppa in dom i matchen. Jag körde hårt från start, kom snabbt ikapp Göteborg. Lite snett till första kontrollen, lät Göteborg gå förbi och plocka kontrollen. Utmanade Göteborgaren lite på farten till andra, han ökte takten och spikade kontrollen. Tänkte: "Oj, han är bra den här dansken", och ändrade min taktik. Från att ha sprungit i lite egna stråk och pushat farten, så lade jag mig snällt bakom och försökte hålla kartkontakten så bra det gick. Han fortsatte springa bra hela vägen, och även om jag några gånger ville springa i egna stråk så sa jag till mig själv att det inte var värt att ta risken att tappa en riktigt bra farthållare och möjligheten att skicka ut Öystein med Gonon på den 8:e sträckan. Jag kände att vi sprang lite snett till en av de sista kontrollerna, men jag hade inte självförtroendet till att gå själv, samtidigt som jag inte ville avvika från min hängtaktik. Jag sa högt att vi är nog lite långt till höger, så vi sprang upp tillsammans och tidstappet blev minimerad till ~20sek. Tyckte det gick lite långsamt på upploppet så jag sprang om, sa "förlåt" efteråt då jag tyckte han förtjanade att gå imål före mig. Men varje sekund räknas. Fick skickat ut Öystein i en bra position - och viktigast av allt med en fin lucka ner till Järla.

Efteråt är jag nöjd med mitt lopp; tycker det är roligare att styra orienteringen och farten själv, men jag måste helt enkelt erkänna att orienteringsformen inte är bra nog och att det inte skulle ha gått lika snabbt om jag hade sprungit själv. Nu är det bara att börja träningen mot Jukola!

 

Sträcka 8 - Öystein Kvaal Österbö

GPS-rutt sträcka 8

 

Sträcka 9 - Klaus Schgaguler

GPS-rutt sträcka 9

9th leg on 10mila 2012 for me. I felt well prepared for this job and
also the final training on Saturday gave me a very positive feedback.
The best moment of the 10mila night for me is to wake up some hours
before my start, when the relay is already in progress, search for the
first computer and check the results. Everything can happen.
Actually I was not surprised when read that the boys where in the
leading pack during 4th and 5th leg. Still it is a great feeling in
that moment, the tiredness disappears and the night becomes day all of
a sudden. Game is on!


What about my race? Öystain did a great job on 8th leg running away
from the pack, and sent me out all alone. I could run my own speed and
took it a little easy in the beginning in order to get the right flow.
No problems at the first controls. On the short leg to control 5 I had
the feeling the compass pointed me the wrong direction and got
stressed. I decided to take the right route to nr 7 in order to change
the compass while running on the road. So just focus and start over
again. I really enjoyed the orienteering on the next couple of
controls and had a good flow again. What a nice forest down there.
Tried to take easy routes and push hard in the final part. I never met
any other runner from my leg until I run up the last hill to the pre
warning. IFK Göteborg was coming close. I thought: you are not going
to catch me and pushed even harder until the changeover.
In summary I had a very clean race with no mistakes, maybe missing a
little speed in the beginning.
Cool to run in this team. Thanks!

 

Sträcka 10 - Fredrik Johansson

GPS-rutt sträcka 10

Var trevlig läsning när jag steg 03:45 på söndagsmorgonen. Vi var med och jag kände att det här kan bli hur kul som helst.
När jag väl kom ut till TC och fick höra från gubbarna i laget hur terrängen var, tänkte jag bara; "jag kör samma taktik som förra veckan" och så här i efterhand var det helt rätt.

När jag fick "seglet" av Klaus visste jag precis hur jag skulle göra.
Började dock lite osäkert, var tveksam in mot första kontrollen men fick syn på en skärm i rätt riktning och sprang dit och det var min. Gör sen tyvärr ca 20sek på andra kontrollen då jag tycker det är riktigt diffust. Då kommer jag ihop med IFK GBG, eller han kom ikapp mig, jag lägger mig i rygg på honom då jag känner mig rätt trött i kroppen. Jag får slita för att orka orientera i hans tempo som han sätter upp men har full koll hela tiden och tar kontrollerna före honom när han blir tveksam. Kilometrarna tickar på och jag jag börjar känna mig piggare och efter ca 45 min känns det riktigt bra och jag tycker att tempot sänks betydligt, dock tror jag inte det utan det var bara min kropp som vaknade till liv, skönt!


Efter att jag och IFK-killen tagit alla kontroller nere i det södra området känns det som att jag är lite piggare och orkar öka farten en aning, vilket ger en lucka.
Jag kämpar på och plockar kontroll efter kontroll och har ett härligt flyt ute i den underbara terrängen. När jag efter ett par km löpning mot mål får jag syn på OK Denselns löpare, då tänkte jag; "Tryck på och ta honom" men tyvärr tänkte han detsamma och istället för att luckan minskade så ökade den en aning. Huvudet ville men benen gick inte fortare och jag fick istället springa i mål som 6:a bara sekunder från 4;e platsen. Riktigt bra med en sjätteplats men det roligaste är att vi är bäst i Stockholm igen!

 

Damlaget - placering 6:

tjejer10mila

Sträcka 1 - Helena Karlsson

Första sträckan har jag sprungit många gånger. Faktiskt samtliga tillfällen i damklass på 10mila och på Venla. Ändå var det väldigt speciellt i år. Dels med tanke på hur mina egna förutsättningar sett ut innan tävlingen men också allt nytt runt omkring.  I vintras var det inte ens säkert att jag skulle kunna stå på startlinjen på grund av en stressfraktur och till skillnad från tidigare år, då det aldrig var något snack om laguttagningar eller sträckor, var jag nu tvungen att visa att jag faktiskt platsade i första laget. När jag fick reda på både vilket lag och vilken sträcka jag skulle få springa blev jag jätteglad! Så kul att äntligen få springa i ett lag som jag visste skulle kunna vara med och kämpa i toppen!

Innan start var jag nog lite nervös. Kan inte ens definiera det ordet längre men att något stort och roligt var på gång kändes i kroppen :) Startskottet gick och ÄNTLIGEN var det dags att ge sig ut i skogen. Dom första minutrarna var ganska plågsamma, det gick fort på den platta ängslöpningen. Benen kändes inte riktigt på topp men till skillnad från tidigare lopp i år fungerade tekniken bättre. Jag litade på mig själv, sprang metodiskt och visste på grund av de löpare jag hade runt omkring mig att jag var med högt uppe.
Terrängen vid de sista kontrollerna in mot mål var det relativt platt och löpbetonad. Mina ben hade stumnat lite men jag kämpade på så gott det gick ändå. Att springa ned från förvarningen mot sista kontrollen och veta att jag gjort ett stabilt lopp kändes väldigt bra. Jag skickade ut Anna på en 16e plats, 2 minuter efter täten, med en bra känsla i magen av att det här skulle kunna bli en riktigt kul stafett! Och vilken kanondebut det blev, en 6e plats med ett helt nytt lag :) Och att vi dessutom placerar 3 lag inom de 30 bästa och att killarna springer så bra tycker jag visar på den häftiga stämning som finns i klubben!

Som jag sa tidigare var det mycket som var nytt för mig i år. Att vara en del av Lidingö kändes professionellt. Det enda som jag egentligen behövde koncentrera mig på var att springa runt min sträcka på bästa möjliga sätt. Tack alla ledare, coacher och klubbkamrater som gjorde 10milahelgen till en superhelg!

helena10mila

 

Sträcka 2 - Anna Bachman

Jag var ute på ett fint intervallpass i solen i början av 10-milaveckan när jag fick samtal av UK alldeles lagom i min serievila så jag svarade och fick det härliga beskedet att jag skulle få springa andra sträckan i förstalaget. Wooho! Det kändes väldigt bra och resten av passet blev en ren njutning i det härliga vädret. Som den nörd jag är förberedde jag mig under veckan genom att lägga banor på tävlingskartan och tänkte igenom min taktik på sträckan. Vi hade ett väldigt roligt och inspirerande teknikpass på djurgården mitt i veckan och det kändes i luften att årets roligaste stafett var i antågande.

Väl nere på boendet satte nerverna igång på riktigt och det kändes i hela kroppen att det var en stor tävling på gång, bättre känsla finns inte. Det blev ytterligare lite taktiksnack på fredagkvällen och på tävlingsdagens morgon en fin joggingtur med några av de andra tjejerna.

Äntligen ute på TC och allt kändes som det skulle. Hade koll på min uppgift och var taggad på att få sticka ut i skogen. Var lite orolig över det långa avståndet med bara löpning innan man fick komma in i skogen och börja orientera men när jag väl fick kartan av Helena som nr 16 och drog iväg var de tankarna helt bortblåsta.

Trots den relativt enkla inledningen på banan kom jag lite för långt på höjden till första och fick vända tillbaka ett femtital meter, men fick kontrollen direkt efter det. Efter den lilla svängen var jag relativt ensam några kontroller. Såg en del andra lag men ingen skulle åt mitt håll så jag körde på i ensamt majestät. Ett par kontroller senare verkade gafflingarna gå ihop igen och det kom en klunga med bland annat Johanna i vårt andralag. Farten trissades upp något men jag hade ändå bra kontroll och låg framme och drog en del. Vi delade på oss lite sista biten in mot kontroll fyra och jag kom aningens för långt åt höger och gjorde en sväng i ringkanten innan jag såg en strid ström med löpare som sprang och stämplade vid min krontroll. Svordom! Skärpning nu Anna! Fokus! En till långsträcka kom till femman och jag la mig bakom en Haldenlöpare och fick upp bra fart. Plockade några lag och kom in bättre i flytet.

Nu följde några luriga kontroller på sluttningen tillbaka mot mål. Det kändes som om det vimlade av tjejer i skogen och jag tänkte att nu gäller det att hålla i orienteringen. Sagt och gjort, jag spikade och sprang förnöjt förbi en hel bunt tjejer som stod förvirrade i sluttningen och som fick vända om för att de hängt på tåget för långt. Härligt! Låg först i klungan en bit men fick släppa upp några löpstarka finskor mot slutet när det blev enklare orientering sista biten in mot mål. Höll positionen bra över upploppet och tog några lag till sista metrarna runt huset innan jag växlade över till Annika på sträcka tre.

Det var otroligt kul att springa stafett med ett sånt härligt gäng som vi är i klubben! Vilken uppbackning och stöttning det var, från alla håll. Stort tack till alla superduktiga tjejer i våra tre toppenlag! Och tack till alla ledare, coacher och UK, ni har gjort ett suveränt jobb!

 anna10mila

 

Sträcka 3 - Annika Östman

10-mila för en ny klubb var lite pirrigt. Och att hoppa in i första laget förstärkte det hela. Men nervositet för mig är bra. Jag blir laddad och känner glädje.
Förberedelserna var perfekta. Det är ett härligt tjejgäng som hängde samman kvällen innan och det var en bra atmosfär (vinnar-atmosfär) och jag kände mig trygg i gänget.
 
Jag var inställd på att jag skulle gå ut i täten. Tjejerna som sprang före mig har visat sig starka här i vår och jag hade deras fulla förtroende.
När jag väl fick kartan i hand, (efter ett leende från Anna Bachman) var jag fullt fokuserad. Det var mkt löpning och kände att det gick lite väl fort i början. Men väl inne i skogen kunde jag fokusera på orienteringen och då flöt det hela på. Hade en bra plan till varje kontroll trots att det var en hängsträcka. Många tjejer runt mig, men försökte göra mitt lopp. Nöjd med min insats växlade jag över till Ines som fortsatte med ett starkt lopp.
En glädje var också att andra och tredje laget sprang så bra. Verkligen mäktigt. Tack Anna Bogren och Thomas Furuheim och alla andra i klubben för bra coachning.
Ser fram emot Venla med ett "big smile".

 

Sträcka 4 - Ines Brodmann

 

Sträcka 5 - Annica Gustafsson

Det kändes redan långt innan tävlingsdagen att vi hade något bra på gång. Tre superstarka lag och en massa positiv energi! Att bli utskickad på sista sträckan tillsammans med en massa världslöpare var ju ett tecken på att vårt lag är där: bland världens bästa! Jag blev väldigt inspirerad att göra mitt allra bästa och låta det räcka så långt som möjligt. När jag gick över mållinjen som 6:a och möttes av glada lagkamrater kändes det otroligt kul och gav mersmak för fina stafetter framöver.

Skribent: Thomas Furuheim

VÅRA SOCIALA MEDIER:




STOLT ARRANGÖR AV:

SAMARBETSPARTNERS:

noname logo med platta

Mila

 

Postadress:
IFK Lidingö SOK - Orientering
PDF-fakturor: This is a mailto link, Vasavägen 82
18141 Lidingö

Besöksadress:
Vasavägen 82
18141 Lidingö

Kontakt:
Tel: 0730203462
E-post: This is a mailto link

Se all info