Säckatorps historia

År 1940 tog Janne Fjaestad initiativet att tillsammans med ett gäng Lidingökillar med olika idrottslig anknytning bilda kamratföreningen

SÄCKA LÅNGSAMT – Aldrig ge sig – Aldrig säcka. Föreningen hade en statut – inga stadgar.

Starten skedde genom byggandet av en bastu i Jannes källare i Mosstorp. Snart växte behovet av ett eget torp. Efter förslag på flera platser, ett arrendekontrakt med Lidingö Kyrkoråd och ett borgenslån på 10.000:- byggdes ett torp vid Grönsta år 1945. Myresjöhus levererade. Säckakillarna byggde och slet.

Resultat Säckatorp.

Förutom en mängd olika aktiviteter – bandy, fotboll, fälttävlan, skytte, skidor, orientering, pingis, mm hävdas bestämt att reglerna för hockey-bockey föddes i Säckatorp. Kontakter knöts med olika korporationer och tävlingar ägde rum mot kommun, hemvärn, polis, brandkår m fl.

1973 överläts Säckatorp till Lidingö kommun. Efter 28 år tog nedan nämnda killar tillhörande Säcka i varierande antal år farväl av det verk och den plats som givit så riklig kondition och livsglädje åt dem:

Evert Bullen Arnberg, Kjell Arnberg, Sten Stumpen Arnberg, Bengt Caris, Calle Danielson, Åke Eriksson, Janne Fjaestad, Olle Fjaestad, Pelle Fjaestad, Konte Gahm, Bertil Gustafsson, Egon Hedlund, Harald Johansson, Lars Lidingö-Lasse Larsson, Harald Lourié, Palle Sköld, Gunnar Westman och Lennart Wristel.

SÖDERGARNSSTUGAN

Sent hösten 1950 kunde IFK-orienterarna läsa i klubbtidningen Eftersnacket att genom tillmötesgående från stadens myndigheter skulle klubben få hyra en till Södergarnsbadet nyutflyttad barack och IFK:s styrelse (på den tiden fanns det en huvudstyrelse för samtliga sektioner inom IFK) gav orienterarna i uppdrag att ta hand om stugan och iordningställa den.

Till sommaren 1951 skulle stugan vara fullt klar och då skulle även en bastu finnas därute men redan till vintern 1950-51 skulle den vara provisoriskt möblerad för att kunna användas som raststuga. Marthe Andersson och Rune Thunell var stugfogdar Klubben använde stugan några gånger per år för interna tävlingar, nybörjarkursverksamhet, etc. Allt eftersom åren gick kom stugan att utnyttjas allt mindre men klubben ville inte släppa den helt utan lät en av klubbens medlemmar Sten Holmgren hyra den av klubben till att börja med, för att senare uthyras till Sten direkt av kommunen. När Sten avled i mitten av 1970-talet fortsatte hans familj att hyra stugan.

IFK Lidingös skid- och orienteringsklubb fick möjligheten att mer och mer utnyttja Säcka Långsamts klubbstuga, Säckatorp.

STUGAN SÄLJS TILL KOMMUNEN

Efter sega förhandlingar sålde Säckagänget stugan till kommunen till ett pris av 70.000:-

Under sommaren 1973 fick IFKs skid- & orienteringssektion hyra Säckatorp. En upprustning började i sektionens regi med egen arbetskraft, kommunen stog för materiel.

Storstugan renoverades genom att målas, nya hyllor och anslagstavla sattes upp, samt en del nya möbler anskaffades. Elinstallationerna fick vänta vilket medförde att det endast fanns kallvatten till duscharna.

Upprustningen av stugan fortsatte under 1974-75 och kontakter togs med kommunen med begäran om en tillbyggnad, vilket tog längre tid än beräknat.

I juni 1978 presenterade Säckakommittén för klubbmedlemmarna hur den tänkta om- och tillbyggnaden skulle se ut. I de slutliga anbudshandlingarna framgår att arbetet skulle påbörjas senast 6 oktober 1978 för att anläggningen skulle kunna tas i drift senast 6 december samma år. Men nu fattades det pengar i samband med stigande byggkostnader. Fritidsnämnden begärde extra pengar för att om möjligt få igång arbetet under våren 1979.

Först under våren 1980 genomförde kommunen den planerade tillbyggnaden av klubbstugan, men upprustning av den gamla delen fick sektionen stå för. Under hösten samma år byggde klubben själv om befintligt omklädningsrum, bastu, två omklädningsrum och dusch samt påbörjade ett entréplan. Totalt lade sektionens medlemmar ner 500 arbetstimmar.

I JULI 1987 BRÄNDES STUGAN NER

Så här skrev Rigmor Dahlstedt i klubbtidningen Eftersnackets nummer 4, 1987 om branden. Rigmor var då ansvarig för stuguthyrningen:

NATTEN DÅ SÄCKATORP BRANN och dagarna efter.

Jag ligger och vrider och vänder på mig i sängen. Kan bara inte sova. Natten har varit fruktansvärd. Jag skakar i hela kroppen och fryser om händer och fötter. Det är bara +6 grader ute och jag har just kommit hem efter en promenad över Grönsta gärde. Jag vill gärna gråta gråta, men kan inte. Är alldeles chockad efter vad som hänt de senaste timmarna. Ute är det ett förskräckligt oljud, men så blir det tyst. Klockan är 4.15 tidigt på morgonen den 16 juli. Brandkåren stänger vattenpumparna och det är slutet för allas vårt kära Säckatorp. Säckatorp är borta. Någon har tänt eld på vår klubbstuga. Varför? Kanske någon sjuk person som älskar att se eld? Eller någon som lider av förstörelselusta? För någon som inte gillar oss idrottsmänniskor kan det väl bara inte vara?

Efter någon timma har jag somnat men vaknar snart igen. Har lovat polisen att ta reda på om någon sovit i stugan på natten. Ingen hade bokat in sig via mig. Vidare vem som var där på onsdagskvällen? Jag ringer och väcker den ene efter den andre. Tjompen och några ungdomar var de sista i klubben som fick njuta av vår 50 år gamla stuga. Han hade låst och stängt ordentligt efter sig. Ingen bastu hade varit på. Dörrlåsen som vi hade hittat i askan visade att allt varit låst.

Tillbaka till nattens händelser.

När Lasse inte är hemma (Lasse var i Kina tillsammans med Mårten) sover jag alltid oroligt. Efter bara någon timmes sömn vaknade jag klockan 24. Gick en runda i huset. Stod i badrummet och tittade ut över målgärdet Grönsta. Allt var lugnt och stilla. Vaknade igen. Tror det var 01.30 ungefär. Hörde oljud, fattade inte riktigt vad det var. Öppnade dörren ut, men kunde inte lokalisera ljudet, gick till sängs igen men kunde inte sova, ljudet eller skall jag säga oljudet fortsatte. Gick igen min vanliga runda och blev förlamad när jag tittade upp mot Säckatorp. En enorm rökpelare och gnistregn. ”Nej, nej det får inte vara sant”, sade jag till mig själv. Kastade på mig kläder, tog för säkerhets skull nyckeln till Säckatorp med mig. När jag kom ut på Vikbyvägen går två ynglingar uppåt vägen. Jag kände inte igen dem. Funderade just då inte vidare över varför de gick där. Kom ner till parkeringen. Presenterade mig för polis och brandmanskap. Fick bekräftat vad jag trott. Säckatorp stod i ljusan låga. De hade inte en chans att rädda stugan åt oss, vattnet för släckningen fick dras från Grönstavägen och sedan gick de Tarzanbanan upp med slangarna. Larmet hade kommit före klocka ett från vakthavande på båtklubben i Kyrkviken. Den förste att komma upp till Säckatorp var Göran Häger, IFK:are och brandman. Han sade att det brann friskt under verandan när han kom upp. När vatten och slangar var uppe vid stugan var den helt övertänd. Man fick inrikta sig på att klara skogen runt omkring. Som tur var, var det alldeles vindstilla.

Jag var kvar nere på parkeringen och gav polis och brandkår de upplysningar jag i mitt chockade tillstånd klarade av. Stod sedan och talade med Göran Häger och plötsligt står där två yngre män bredvid mig. Det var dom jag sett tidigare på natten på Vikbyvägen. ”Vad är ni för ena! –Vad gör ni här? Ni bor inte här”? Den ene förde talan, den andre var tyst. ”Har det hänt något?”, sa han. Vilken fråga. Jag blev rätt ilsken. ”Var bor ni?” ”Brandbergen. Vi såg elden och åkte hit”.

Jag förväxlade Brandbergen med Hallonbergen, reagerade inte. Då, skyller på mitt tillstånd. Har dock fått bekräftat av polisen att man kan se Lidingö från Brandbergen.

Tror att klockan vara cirka 3.15 då jag sa adjö till Göran Häger och gick hemåt. Kommer till röda stugan då killarna kommer ifatt mig. Hade jag varit rädd tidigare så blev det värre nu. ”Vart ska ni?”, sa jag. ”Vi har bilen vid några höghus”. ”Här finns inga höghus. Hur har ni kommit hit ner då?” ”Vi kom över kullarna där borta”. Aha tänkte jag . Något skumt på gång. Var det kanske pyromanerna jag hade sällskap med. Jag vågade inte visa var jag bodde. Gick upp mot Ankarvägen och visade dem vägen upp mot Näset. Oh, vad rädd jag var!!

På torsdagen fick jag skriva till alla som bokat stugan i höst. Fick tag på samtliga. Polisen ringde för information.

Under eftermiddagen kom Pär och Eva Lilja och hämtade mig. Polis och försäkringsfolk ville att jag skulle ge mer information. Pär, Eva och jag rotade igenom askan efter eventuella rester från prisskåpet. Hittade en del, bland annat miss-i-nassen-gubben. Den finns nu hos Göran Romare som skall tvätta honom ren.

Hela fredagen den 17/7-87 knackade jag dörr på Vikbyvägen för att få reda på om de hade varit ute på natten eller sett några okända personer. Bara negativa svar. Ringde polisen och rapporterade. Anna-Karin och jag gick upp och fotograferade resterna av Säckatorp. Lade över plåtar så att stoftlagret inte skulle blåsa omkring. Finns över hela området idag och ända uppe på Näset.

Nu skall Anna-Karin och jag på semester en vecka och därefter ska jag till polisen igen för fortsatta förhör.

Inget har hänt efter detta mer än att vi vet att vi får en ny stuga. Men när, var och hur? Dessa frågor återstår att besvaras.

Allt brann inne. Tiomilatavlan från segern 1951 fanns visserligen kvar men sönderbränd och alla klubbmärken borta. Andra medaljer var sönderbrända och även de två böcker med protokoll, referat och kartor från sektionens början 1933 gick i upp i rök.

Under två år hade sektionen tillfällig klubbstuga i Kyrkvikens gamla station och väntsalsbyggnad.

FRITIDSNÄMNDENS BESLUT 2/12-87

Den 2 december föreslog Fritidsnämnden att Säckatorp skall byggas upp på dess gamla plats efter inrådan av stadsarkitekten. Kommunstyrelsens arbetsutskott antog förslaget och Fastighetsnämnden beredde ärendet, vilket beslutades den 16/12. Den 11/1 beslutade Kommunstyrelsen enligt beredningens förslag. Man antog att nya Säckatorp skulle kunna vara klar hösten 1988.

SLÄCKATORP

Som ersättning för Säckatorp fick klubben disponera Kyrkvikens gamla stationshus som klubblokal under uppbyggnadstiden. Den nya klubblokalen gick under namnet Släckatorp, men även namnet Nya Koltorp förekom. Stationshuset rustades upp inomhus.

Onsdagen den 7 juni 1989 kunde det nya Säckatorp återinvigas.

UTBYGGNAD AV SÄCKATORP

2013 sökte IFK tillstånd av kommunen för att göra en utbyggnad av Säckatorp och 2014 fick Tomas Tapper uppdraget av styrelsen att hålla i planeringen av utbyggnaden av Säckatorp. 2016 tillsattes en grupp för att uppgradera Säckatorp, i den gruppen utöver Tomas tillsattes Jan Söderberg, Joakim Fagerbakk, och Alice Hugosson. Gruppen adjungerade Ulric Carlsson.

SÄCKAANSVARIGA

För skötsel, underhåll, utbyggnad och uthyrning av stugan har det genom åren varit många engagerade medlemmar som lagt ner ett stort arbete på Säckatorp. Här en sammanställning av huvuddelen av dessa.

Under åren 1974-79 var två av klubbens arkitekter, Mart Usama och Allan Westerman, stugansvariga. Under två år, 1980-81, fungerade Gunnar Faringer som stugfogde för att sedan efterträdas av Yngve Klavenäs, som avlöstes av Nisse Holmström 1989. Bengt Petersson och Bengt ”Joe” Wiberg var styrelsens stugansvariga 1980-89 för att avlösas av Magnus Lundberg och Marianne Söderberg. Under 20 års tid från 1976-1995 skötte Rigmor all uthyrning av stugan. När Nisse Holmström slutade som stugfogde1995 tog Pertti Torkkeli vid under fem år. Under den tiden var Bertil Ljungemyr styrelsens representant och skötte även uppdraget som stugfogde. Bertil var också den som tog initiativet till och även stod för det mesta av arbetet med att borra ner det 20-tal stolpar med ett i stolparna genomträtt rep längs med stigen upp till stugan. Allt för att underlätta att ta sig upp för den delvis knöliga stigen. Nu efter 15 år är det planeras det att på nytt förbättra stigens framkomlighet.

Även ljudisoleringen i storstugans tak var Bertils verk, de höga ljudnivåerna när glada ungdomar samlades kunde väsentligt dämpas.

Efter Bertil tog Ulric Carlsson vid 2004, ett uppdrag som Ulric fortfarande har och han har även hand om uthyrningarna.

NYA SÄCKATORP 2016

Den 2 juni skedde stor utrymning av Säckatorp i samband med ett medlemsmöte. Den 24 november bjöd Säckkommittén på den första s.k. ”Soppaträningen” efter ombyggnationen

Nya Säckatorp har nu en yta på 242 kvm, från tidigare 164 kvm. 70 ordinarie sittande i storstuga + utbyggnadsdel. Gott om utrymme för 20 sittande i bastun. 73 dubbelkrokar i herrarnas omklädningsrum, 51 i damernas = ”sittnorm”.

Den 1 juni 2017 blev Säckatorp officiellt nyinvigt.

Sammanställt av Lars-Eric Dahlstedt