Hoppa till sidans innehåll

På äventyr i Portugal

21 FEB 2017 21:47
Omkring 20 Lidingölöpare är nyss hemkomna från ett händelserikt träningsläger i Portugal. Nedan följer en rapport av resan ur junioren Simon Schusters perspektiv.
  • Skapad: 21 FEB 2017 21:47

DAG 1: LÅT LÄGRET BÖRJA!
(Fre 10 februari)

5.55 samlades större delen av Lidingögänget på Bromma flygplats för ett efterlängtat träningsläger. Ett välbehövligt avbrott i vinterträningen. En timme senare var beräknad avgångstid till Porto via Bryssel, men planet var en del försenat. 

På Bryssels flygplats gick vi med raska steg till gaten för vårt anslutande flyg. Under den omkring 2,5 h långa resan taggade vi igång inför tio finfina träningsdagar nere på kontinenten. Klockan 12.00 lokal tid landade vi i Porto, Portugals näst största stad.

Hyrbilarna hämtades och färden mot staden Viseu där lägrets första halva skulle tillbringas kunde börja. Efter en kortare stund stannade vi för att inhandla lite mat i en stor galleria utanför Porto. Nästa stopp var ett träningsstopp uppe i bergen nära byn Gestoso.

Bilens GPS agerade lite speciellt på vägen dit och valde bestämt den kortaste vägen även om det var en liten getstig med 45° lutning. En gång var vi tvungna att vända.

Vi blev dock positivt överraskade av vädret. Rapporten sa regn, men solen sken mellan molnen även om det blev lite svalare när vi åkte upp i bergen. Vissa toppar var till och med snöklädda. 

Snart var vi uppe på dessa eftersom det tydligen var där banan var. Berget var över 1000m högt. Tio grader och sol byttes snabbt mot två grader och snöstorm. Plötsligt var förhållandena som hemma i Sverige, eller till och med mer snö än i Stockholm. Helt sjukt! Snöandet tilltog och när de andra kom bestämde vi att avbryta passet. Inget utsatt, dimma och snöstorm lockade inte jättemycket och samtidigt skulle det bli svårt att ta sig ner för serpentinvägarna utan vinterdäck.

Helt oväntat traskade en skock med tjurar förbi. På vägen ner sjönk temperaturen ytterligare till noll grader. Istället blev det lite roadtrip i de portugisiska bergen. Utsikten kunde man i alla fall inte klaga på. I Viseu var vädret urkasst. Vi anlände till hotellet klockan fem och bytte snabbt om för att träna på en närliggande karta eftersom det tänkta passet misslyckats.

Skönt att äntligen kunna sträcka ut benen efter flera timmar i flygplansstol och bil. Regnet vällde ner och efter bara tio minuter var jag tvungen att sätta på pannlampan för att hitta fram i snåren. Det var kuperat, stenigt och bitvis värsta djungelregnskogen med olika typer av taggiga buskar och växter. Noggrann orientering krävdes för att hitta de orangea snitslarna. Det gick inte särskilt fort, men kul pass även om löpbarheten var lite varierande. Efter att ha slitit av mig de dyblöta kläderna och med nöd och näppe med mina kalla fingrar fått av mig pannlampsselen kunde vi återvända till hotellet. Återigen spelade GPS:en oss ett spratt genom att leda oss genom en sjukt smal gata omgiven av stenhus. Genom att dra in backspeglarna kunde vi dock klämma oss igenom med några centimeters marginal.

Under kvällen utnyttjades hotelletlivets bekvämligheter genom varmdusch och trerätters med vegetarisk soppa, god torsk och chokladkaka. Riktigt trevligt! Kvällen avrundades med lite välbehövlig surfing innan tröttheten av en lång, händelserik dag slog in.

 

DAG 2: AGUIAR DA BEIRA
(Lör 11 februari)

Dagen började med en hotellfrukost som bjöd på lite av varje. Sedan körde vi 40 minuter nordöst mot Aguiar da Beira och lägrets andra pass. 

Under träningen fick vi smaka på detaljrik, typisk portugisisk inlandsterräng med många stenformationer. Den 5,2 km långa banan var en intensiv kontrollplock. Roligt! Det enda jobbiga var alla björnbärsliknande buskar vars taggar var väldigt benägna att fastna på tightsen. Mycket berghällar var det också. Efter en timme i "skogen" åkte vi in till byn Aguiar da Beira för att äta lunch eftersom även eftermiddagsträningen var på en karta utanför byn.

Maten kom fort, men smakade sådär och såg inte så aptitlig ut. Efter lunch tog vi en liten solig promenad upp till en kristen staty på toppen av stadens kulle. Utsikten var mycket bra, men det blåste aningen. Vi njöt av det fina vädret och utsikten innan vi rullade till starten för eftermiddagens momentbana. Banan, som bestod av bl.a. kurvbild och korridor, gick på en stor sluttning. Uppepå bergskammen var det grymma vyer. Kuperingen tog på benen. Korridoren var lite svår, men utmaningar är alltid härligt! Även denna terräng bjöd på en portion taggbuskar, särskilt i fårorna mellan de berghällsklädda åsarna.

Efter ett lyckat pass åkte vi tillbaka till hotell Grao Vasco i Viseu. Vid halv sjutiden gick de flesta och åt. Jag och några andra killar gick till en närliggande pizzeria. Vi beställde några stora pizzor och de var verkligen gigantiska! Diametern måste varit minst 50 cm. Jag delade en med de andra två juniorerna Sixten och Måns, men fick ändå kämpa för att orka allt. Då förstår ni om Nick fick det tufft som med stort självförtroende beställde en till bara sig själv (ja, pizzabagaren tittade lite konstigt på honom). Gott var det i alla fall. 

Vi rullade tillbaka till hotellet för att ha ett litet möte där vi bl.a. gick igenom programmet och kollade på en del GPS-spår från dagens pass. Alla hade GPS-väst på samtliga pass, vilket gjorde vägvalsjämförelser väldigt smidiga. Efter en genomgående analys var vi alla trötta och det var dags att lägga sig. 

DAG 3: TRIPPLA PASS I REGNET
(Sön 12 februari)

Ny dag, nya utmaningar. Klockan var ställd på 8.00 och på morgonen väntade lägrets första sprintpass. Till skillnad från gårdagen var inte vädret på vår sida under morgonen. Det regnade ordentligt och de trånga kullerstensgatorna blev hala. Efter en liten uppvärmning var det start enligt startlista runt klockan nio.

Den 2,7 km långa banan bjöd på många vägvalsmöjligheter och ganska klurig orientering, i alla fall i hög fart. Efter halva loppet skiftade banan karaktär. På något ställe var en grind stängd vilket skapade lite problem och jag hade även svårigheter att se kontrollplaceringen på ett ställe.

Vi joggade tillbaka genom byn och efter en dusch åts frukost, eller snarare brunch. Därefter väntade ett par timmar med återhämtning på hotellrummet innan eftermiddagspasset.

Klockan 13.30 bar det av mot Sr dos Caminhos för en 6,2 km lång bana med inslag av 2 stafettstarter á 800m. Skönt nog hade det slutat regna när vi startade. Det gick fort och slingorna var snart över. Resten av den 6,2 km långa banan sprangs i lugnare tempo. Terrängen skiljde sig lite från de tidigare passen, men de taggiga buskarna fanns kvar. På slutet höll jag på att få spader på dem då de drog ner farten och sabbade flytet.

På vägen tillbaka började regnet återigen välla ner. Vi hade mindre än två timmar innan det var dags att åka ut till dagens sista pass, nattorientering på en karta nära den senaste träningen. Strax före klockan sju sprang vi ut i mörkret. Det var mycket grönt på kartan, men tack och lov var det oftast tät skog snarare än taggbuskar. Tekniskt, utmanade nattorientering när den är som bäst. Efter 25 minuter började regnet ösa ner, inte skulle vi komma undan detta pass heller! 

Banan kändes ganska lång och mot slutet började jag bli aningen seg. Mycket stenformationer och trassliga områden var det.

Jag, Jere, Hector och Adela bestämde oss för att äta direkt i Viseu då klockan började bli ganska mycket. Vi hittade en liten restaurang där vi efter lång väntetid tillslut fick pasta med köttgryta. Det smakade bra, men samtidigt var vi väldigt hungriga. När jag kom tillbaka till hotellet lade jag mig i sängen rätt snabbt. En lång, träningsrik dag hade tagit på krafterna. 



DAG 4: DUBBLA HÖGPASS
(Mån 13 februari)

Idag väntade en tuff dag med två högintensiva orienteringspass. Först en prolog på förmiddagen i Pinho och sedan en jaktstart på kvällen baserad på prologens resultat.

Vi startade enligt en startlista och det var tävlingsfart som gällde. Banan som mätte 2,6 km var sjukt tuff pga. kuperingen och vegetationen. Jag fick slita mig runt då benen var trötta redan under uppvärmningen. På ett ställe var kartan knasig och skärmen satt fel, så många blev lite förvirrade där. Under en sträcka var det ordentlig djungel med fällda eukalyptusträd. Jag kravlade mig fram och uppför bergen. Kanske kunde lite runtvägval på stig varit bra på en del ställen. Efter en nedjogg med lite kontrollinplockning började regnet ösa ner.

En halvtimme senare var vi tillbaka vid hotellet. Lunch åts på en restaurang precis intill hotellet. Endast 5,50 € för en trerätters, men i vanlig ordning var maten inte ”top notch”. På menyn stod standard morots- och potatissoppa, pasta med ben (ja, "köttbitarna" var bokstavligen ben och brosk) och någon karamellpudding. Eftermiddagen spenderades på hotellet med kartanalys, torkning av kläder och vila.

I rusningstrafiken vid klockan fem begav sig Lidingöboysen iväg för att tampas i skogarna kring Sirigo. Resan tog mer än en timme, lite segt. Tjejerna hade redan sprungit deras jaktstart under eftermiddagen.

Vi mötte coach Thomas vid samlingsplatsen i skymningen. Under uppvärmningen fick vi en hint om att terrängen kanske inte var så fin som det verkade på kartan. Tjejerna hade varit ute i 80 minuter på 6,5 km och endast ett par hade tagit sig runt. Det lät ju lovande…

Med inställningen att runtvägval är det som gäller begav vi oss iväg. Full fart från start och vi följde taktiken att utnyttja stigarna. På något ställe försökte vi gena genom grönraster, men det var bara att vända. Anders tappade 3 minuter på 100m i buskarna! Trots det var nästan hela kartan gul så det var lite slump ibland. Flera långsträckor bjöd på vägvalsbekymmer och för vissa var även vägval på stig utanför kartan ett alternativ. Sista biten av sträckan till kontroll sex innebar en rejäl klättring som bjöd på ungefär 150 höjdmeter. Uppe på berget var det aningen mer lättlöpt, men fortfarande högt gräs. Annars var nog sikten rätt god, men det fick inte vi uppleva i mörkret. Mot slutet av banan blev det hetsigt när det bildats en klunga och det gällde att undvika den minsta strimma mörkgrönt eftersom det stoppade en direkt. Jag lyckades plocka kontrollerna i klungan och kunde löpa i mål som trea, endast några sekunder ifrån hårt spurtandes Erik och Hector. Banan tog mig 64 minuter.

Vi körde tillbaka hemåt, åt middag på vägen och när vi kom till hotellet var jag helt slut. 

 

DAG 5: TRIPPLA TEKNIKPASS
(Tis 14 februari)

Efter frukost åkte vi till Aguair da Beira där vi var i lördags för att avverka ännu ett orienteringspass.
Området bjöd på trevlig orientering med mycket berghällar. Sikten var oftast god så det blev inte jättesvårt. Lugnt och metodiskt tog jag mig igenom den 6,9 km långa banan.

Efter träningen tog vi lite fina gruppfoton vid några stenformationer vid sista kontrollen. Därefter blev det lunch på samma restaurang som i lördags. Denna gång var jag mer nöjd med maten.

När måltiden var avslutad med espressokaffe körde vi tio minuter i riktning mot Viseu för pass två, en momentbana i Sr dos Caminhos. Momenten bestod av kontrollplock, kurvbild och korridor. Fantastiskt kul bana och terräng. Jag orienterade nästintill felfritt med bra flyt. I början var terrängen öppen, småkuperad och med många stenformationer för att på slutet bli flackare med mer riktig skog.

I bilen på väg tillbaka till Grao Vasco sken solen. Är detta början på bättre väder? En och en halv timme tillbringades på hotellet med lite energipåfyllning samt avkopplande vila. Sedan var det dags igen.

Teknisk nattorientering stod återigen på programmet och vi åkte nordöst i likhet med i princip alla pass. Man började lära sig vägen nu. Banan bestod av fyra stycken downhill-slingor i riktigt tuff terräng. Jag hade stora problem med avståndsbedömningen och var inställd på att skalan var mindre. Det var risigt och det var en utmaning att ens ta sig fram. Jag fastnade ofta uppe på stenblock, branter och i taggiga buskar. Efter lite längre tid än planerat kom jag tillbaka.

Under kvällen stannade jag och några andra till på en bra indisk restaurang. Snart var dagen, som för övrigt var alla hjärtans dag, till ända.

DAG 6: HOTELLBYTE - MOT STRANDEN
(Ons 15 februari)

På morgonen packade vi våra väskor och lämnade Viseu. Efter att ha tillbringat fem dagar i det portugisiska inlandet var det nu dags att ta sig till kusten för lite annan terräng och nya utmaningar. Några körde ett långpass på vägen men jag åkte direkt den en och en halv timme långa resan till kusten vid Praia de Quaios norr om Figuera da Foz.

Jag och resten av de som åkt direkt åt lunch på hotellets terrass. Nu hade äntligen det fina vädret anlänt. Solen stekte och temperaturen närmade sig 20°C. När vi ätit gick bl.a. jag, Sixten och Anna till gymmet. Det hade varit med ett tag och skivstängerna var rejält rostiga, men det hindrade inte oss.

Sedan stack jag och Sixten ut på den närliggande kustkartan för lite teknikträning. Vi joggade förbi strandkanten och fick en underbar vy över en vacker himmel och lång kustremsa. 

Därefter var det dags för själva banan, något som blev en utmaning då kartan var gammal och höjdkurvorna riktigt skeva. Den bristande vegetationsredovisningen gjorde det hela till rena slumporienteringen. Ingen succé med andra ord, men jag kämpade mig igenom hela banan och såg åtminstone hälften av snitslarna som tagit Thomas två timmar att sätta ut.

Middag blev i Figuera da Foz och innan läggdags hade vi ett litet möte på hotellet.

 

DAG 6: SPRINT I AVEIRO & STAFETTRÄNING
(Tor 16 februari)

8.30 körde vi norrut till staden Aveiro för sprintorientering. En riktigt trevlig stad vid vattnet. Idag var det pangväder med strålande sol och 22°C, helt fantastiskt!

Sprinten bjöd in till hög fart och en hel del vägval, men inga större svårigheter. Trots det en rolig bana i fina gränder och torg. Jag orienterade bra, men kunde kanske optimerat några vägval lite. Härligt med lite fart i träningen!

Vi joggade ner en stund och sedan var det på med shortsen och solglasögonen för att gå in i downtown och äta lunch. Där fanns en del fina hus längsmed kanalen.

Efter maten satt vi en stund i solen på ett torg och njöt av vädret innan vi promenerade runt i jakt på ett fik. Inte vilket fik som helst, utan ett med "världens bästa" natas - en smarrig smördegsbakelse med vaniljkräm i. Efter en stund hittade jag, Anders, Alice och Måns ett trevligt café. Vi slog oss ner i solen med en god kaffe i ena handen och en varm natas i den andra. Livsnjutning deluxe.

Nästa punkt på programmet var stafetträning vid Bom Sucesso, en kustkarta en bit norr om Quaios. Halv tre gick masstarten. Både killarna och tjejerna stack iväg samtidigt och första halvan såg banorna likadana ut innan vi killar hade en extrasväng för att totalt komma upp i 9 km. Skogen bjöd på fin kustterräng med tallskog och sanddynshöjder. Kurvbilden bjöd på många åsar och sänkor, men terrängen var ganska snabb. Min prestation varierade lite, både bom och succé – precis som kartans namn antydde.

På hemvägen handlade vi lite i lilla byn Quaios. Tyvärr hade några i gruppen blivit dåliga i magen, så på kvällen var inte hela gänget på topp. Strax efter sex åkte i alla fall jag och sju andra iväg till Mira för nattorientering.

Kurvbildsbanan var 4,9 km lång, men höjdkurvorna var så böljande och de öst-väst-gående åsarna och sänkorna så stora att det kändes som 5000-del. Detta skapade stora svårigheter med avståndsbedömningen. Efter halva banan tappade jag kollen och kontroll sex var inte att leka med. Tappade man väl bort sig var det i princip omöjligt att läsa in sig igen. Tydligen hade flera andra haft liknande problem. Avsaknaden av meridianer gjorde det ju inte heller enklare. För att se det positivt så var jag i alla fall frisk, medan fler och fler smittades av magsjukan.

 

DAG 7: TEKNIKPASS I SANDDYNSTERRÄNGEN
(Fre 17 februari)

Efter frukost åkte vi som inte insjuknat norrut för att köra ännu mer orientering. Vädret var återigen perfekt.
Kartan var riktigt färgglad. Mycket öppna områden (gult) och en hel del tätare buskar (grönt). Den relativt kontrolltäta banan saknade stigar och bjöd på riktigt rolig orientering. Ett riktigt njutarpass och det kändes nästan som att vara på stranden.

Vi körde tillbaka till hotellet och åt lunch på den soldränkta terrassen. Mycket skönt med lite högsommarvärme.

När vi ätit gick jag och Sixten ner på stranden och njöt av vädret. Runt klockan tre styrde vi återigen mot Mira för en 9,6 lång bana i riktig glassarterräng. Den öppna, flacka tallsandskogen bjöd in till högt tempo. Själv höll jag igen lite på farten för att orka pusha på morgondagens tävling. Trots det kunde jag ta mig runt på 65 minuter. Inte alltför svårt, utan mest att ratta in kompassen och lyfta blicken. De orangelysande snitslarna syntes ofta på långt håll. Detta pass fick avrunda dagens träningsprogram. 

Middagen på hotellet var bättre idag och till efterrätt blev det chokladmousse. Imorgon väntar sprinttävling i Coimbra.

DAG 8: SPRINTTÄVLING I COIMBRA
(Lör 18 februari)

Vi gick upp lite tidigare idag eftersom det var tävlingsdags. Under förmiddagen var det sprint i de centrala delarna av den stora staden Coimbra. Tävlingen hette Beira Litoral O'Meeting. Förväntningarna på en klurig och spännande bana byggdes upp.

När vi parkerat väntade en brant promenad till karantän uppför kullen som gamla delen av staden låg på. Karantänen stängde redan 9.15 och var inte så mysig. Ett relativt litet område med dåliga uppvärmningsmöjligheter, toa utan papper (och lång kö) och dessutom regnade det och var 10°C. När vi till slut fått tag på nummerlapparna var det bara att göra sig iordning. Jag joggade runt minst 15 varv på innergården innan jag fick upp värmen aningen.

Klockan 10.40 gick starten och jag rusade iväg bland gränderna. Första halvan av banan var kuperad och innefattade en del trappor. Jag sprang inte optimalt till ettan men sedan kom jag in bra i kartläsningen och hade god framförförhållning resten av banan. I backarna i början kändes det i benen att jag var inne på 18:e passet, men andra halvan bjöd på mer trånga gränder på plan mark istället, vilket var skönt. Dock var det fortsatt svårt att trycka på pga. de hala kullerstenarna, tvära svängarna och allt folk i vägen. Jag är nöjd med loppet som tog mig till en tredjeplats i M20, min tävlingspremiär i den klassen dessutom.

På tävlingen fanns mest portugiser, men även lite svenskar från bl.a. Järla och Göteborg.

När vi under eftermiddagen kom tillbaka till Praia de Quaios var det endast 45 minuter innan det var dags igen. Dags för 10,9 km orientering söder om Figuera da Foz. Förutom en vanlig karta (utan stigar) fanns en med endast banan inritad. Eftersom kartsymboler saknades gällde det att vara noga med kompassen och man kunde även kika lite på andra kartan för att sedan memorera löpvägen. 

Mestadels var det öppet och fint i skogen, men ganska mycket mindre buskar som gjorde kartan grönprickig. Härligt nog var vädret bättre än i förmiddags så det blev en trevlig tur.

 

DAG 9: MEDELDISTANSTÄVLING
(Sön 19 februari)

Jag gick upp klockan sju för idag var det lägrets andra tävlingsdag. Efter frukost åkte vi återigen mot Coimbra-trakten där dagens medeldistans skulle gå av stapeln. World Ranking Event dessutom. Himlen var klarblå och temperaturen ökade långsamt. När vi anlänt till den typiska orienteringsarenan joggade jag de tre kilometerna till starten.

När jag vände på kartan blev jag lite överraskad. Det var inte så snabblöpt som jag förväntat mig utan kartan var väldigt grön. Det skapade svårigheter och jag hade särskilt problem i kontrolltagningarna. Där borde jag varit mer noggrann och stannat upp. Taggbuskarna gav oss också en omgång, särskilt de tidigt startande. Fysiskt var det tufft, men vad förväntar man sig efter en veckas tufft träningsläger?

Ingen topprestation för min del alltså. Desto bättre sprang syskonen Isia och Lucas Basset som vann elitklasserna på imponerande tider.

Halv två körde vi "hemåt" för att få lite mer återhämtning innan eftermiddagspasset. Vilan blev dock kortvarig för jag, Erik och Alice stack ut rätt omgående på lägrets sista orienteringspass. Det var en mycket nice momentbana i skogen norr om Quaios.  Mestadels öppen och fin tallskog med böljande höjder, stor skillnad jämfört med kartan utanför hotelldörren. Första delen var en riktningsövning, sedan en kontrollplock och sist en lite knepig korridor. Underbart med sol och en bra orienteringsteknisk prestation.

När vi kom tillbaka switchade jag snabbt om till löparskor och fyllde på med lite energi innan jag joggade iväg för en extrarunda uppe i bergen. Målet var att nå toppen av berget norr om Figuera da Foz och få en svindlande utsikt. Efter tio minuter på platten började klättringen uppför en smal, brant stig. Det var lite svårt att ta sig upp, men det var det värt när jag efter 25 minuter nådde toppen 258 möh. Jag löpte runt lite där uppe, njöt av vyerna och sprang sedan ner förbi en fyr. Sista kilometerna tillbaka till hotellet blev längsmed havskanten och strandpromenaden. Väldigt fint eftersom jag lyckades tajma det med solnedgången. På kvällen efter middag packade vi ihop våra saker då avresan väntade dagen därpå.

DAG 10: HEMRESA
(Mån 20 februari)

Jag och Måns tog en 25 minuters morgonjogg innan frukost. Det blev en runda på sanddynerna och stranden under soluppgången. Trevligt sätt att avsluta ett lyckat läger på. Därefter blev det en stor frukost innan vi åkte till Porto flygplats. En del i gänget hade åkt tidigare på morgonen från Lissabon.

12.00 lämnade vi portugisisk mark och ett varierat, utmanande och roligt träningsläger med IFK Lidingö kunde summeras. På 10 dagar blev det för min egen del 26 timmars träning, 210 orienterade kilometer, 170 mil i bil och hela 417 tagna kontroller.

Vi har upplevt allt från regniga nattpass bland taggbuskar och stenblock till soliga sprintträningar i trånga gränder och snabb tallskog innanför sanddynerna. 21 orienteringspass på 21 olika kartor, helt fantastiskt och i princip alla hade sin egen unika karaktär.

Något som dock genomgående varit en besvikelse är maten. Utan större överväganden kan vi konstatera att portugiserna har lite att jobba på där. Bengryta och rispudding håller inte i längden.

En positiv och motivationshöjande sak är att vi bytte boende och fick uppleva helt olika miljöer. Mycket cred till Thomas som ensam coach organiserat och fixat allt på ett strålande vis.

Skribent: Simon Schuster
E-post: Adressen Gömd

VÅRA SOCIALA MEDIER:



STOLT ARRANGÖR AV:

lidingoloppet-logo.svg

SAMARBETSPARTNERS:

noname logo med platta

Postadress:
IFK Lidingö SOK - Orientering
PDF-fakturor: This is a mailto link, Vasavägen 82
18141 Lidingö

Besöksadress:
Vasavägen 82
18141 Lidingö

Kontakt:
Tel: 0730203462
E-post: This is a mailto link

Se all info